Ibland har jag funderat på att skaffa mig en GPS. Då kan man sitta hemma och planera sommarens hojturer vid datorn. När säsongen sedan startar skulle allt vara som Sickan i Jönssonliga säger, tajmat och klart in i minsta detalj. Visst så skulle det kunna vara så, då är nästa fråga skulle det bli bättre? Som jag bedömer det är det tveksamt.
Jag är på intet vis motståndare till GPS jag förstår att det kan vara till stor hjälp när man kör på vägar till platser man inte tidigare besökt. Hemma på dagsturerna som startar hemifrån skulle jag inte välja att använda GPS. Jag tror att en GPS på flera sätt får oss att stänga av huvudet. Vi förlorar känslan för väderstreck och den tar bort uppmärksamheten på skyltar och vägar ifall vi blint litar på GPS displayen.
Jag som har fördelen av att bo i Skånes sydvästra hörn vet att det spelar ingen roll vart i Skåne jag kör så har jag aldrig mer än en timmes resa hem. Har man inte mer än en timmes resa hem måste man våga chansa. Då kan man hitta nya vägar och nya smultronställen. Bättre lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna bågen säger man. Det är en bra beskrivning när det gäller förhållningssättet till hojåkning. Här i Skåne kan man utan risk chansa vilt, här stöter man sällan på någon grusväg och skulle man göra det så är det ingen katastrof alla motorcyklar kan köra på grusväg. Det känns lite ovant i början när man känner att hojen driver fram och tillbaka i sidled men man vänjer sig. Nu när säsongen börjar, våga chansa lite och testa lite nya vägar den oåkta vägen leder alltid någonstans. Eller som min dotter så fyndigt skrev.
Any road is shortcut to somewhere
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar