Snack om lack.

När jag gick på högstadiet - det var mellan Krita och Jura perioden, strax innan dinosaurierna dog ut. Då fanns en tidning som hette Colorod. På 70-talet var det den enda svenska tidningen där man kunde läsa om chopperbyggen och custombilar. Det var här jag första gången kom i kontakt med motivlack och custompaint.

Det var antagligen Colorods förtjänst att jag lärde mig gilla flake, candylack och flames. Det går trender i allt och det som var coolt 1975 skulle antagligen anses vara sjukt föråldrat och omodernt i dag. Sedan är det väl med motivlack precis som med så mycket annat, det är upp till betraktaren vad som är snyggt eller inte. Det jag skulle kunna tänka mig att måla på min moppe, skulle antagligen någon annan tycka va patetiskt och fult. Det är som man säger i Göteborg. -Smaken e som röven - klöven. Trenderna kommer och går. Ena året är det vikingamotiv, nästa år är det Von Dutch´s flygande ögon medan det nästa säsong blir poppis med flake-lack i Friscochopperstyle.

Som jag tidigare skrev tycker alla inte likadant. Det gamla talessättet "av barn får man höra sanningen" stämmer. Det har jag bevis på. När min dotter gick i 8:e klass skulle hon ha Prao plats. Min kompis Micke jobbade då på customverkstan på MC huset. Hos honom PRAOade dottern. In på verkstan kommer en motivlackad HD. På tanken är det målat en lättklädd pinuppa som utmanande fläker ut sin lekamen. Vad tycker du om den där? undrar ägaren och tittar uppfodrande på min dotter.

Denna lilla hårt blonderade 15-åring med attityd tuff som en AGA-spis, studerar motorcykeln och säger sedan. -Gillar man att ha något på tanken som ser ut som en Polsk hora så är det säkert jättesnyggt. Alla i verkstan, förutom ägaren till hojen, fick bita sig i läppen eller gå ut en stund. Smaken är som sagt olika.