Som fisken i vattnet

Jag är född och uppväxt i Varberg en småstad på västkusten mitt emellan Göteborg och Halmstad. Det har alltid funnits motorcyklar i familjen och det har alltid berättats många historier kring hojar och hojåkare. Jag kom att tänka på en historia farsan berättade. En kompis till honom hade i mitten av 50 talet köpt en Monark Blue Fighter. Göte hette han och bodde i Grimeton. Han var mäkta stolt över sin monarkhoj och på den for han runt till dansrotundorna närheten.

Det var Rolfstorps folketshus, Cortinaparken i Vinberg, Nöjesparken i Varberg och ett antal andra ställen. Göte ville gärna stila lite extra med Monarken för att kunna imponera lite på det motsatta könet. En vacker dag i Juli hände det. Göte hade kört till Nöjesparken i Varberg för att dansa. Där träffade han en ung dam från Trädslövläge. Ett litet fiskeläge beläget en halvmil söder om Varberg. Det klickade till och jag vet inte om det var Blue Fighterns eller Götes förtjänst. I vilket fall som helst så bestämde Göte och Gun att de skulle ses igen En vecka senare träffades de på Fästningsterassen i Varberg. När de skiljdes åt bestämdes det att Göte skulle komma och hälsa på Gun i Träslövläge eller Läjet som det heter på lokalspråk. Man skall veta att på denna tiden var Läjet precis som de flesta andra fiskelägen ett samhälle där invånarna var lite för sig själva och inte så gärna beblandade sig med folk från andra byar. Någon påstod att på den tiden hette alla som bodde på Läjet, Bengtsson i efternamn och var kusiner. Antagligen inte helt sant även om uttalandet kanske inte var helt ogrundat. Gun bodde i närheten av hamnen. Göte parkerade Monarkhojen på trottoaren utanför gathuset knackade på och blev insläppt.

Fram på kvällskvisten när det var dags att köra hem till Grimeton upptäckte Göte att hojen inte stod där han ställt den. Han såg sig om kring och kunde inte se den någon stans. Han gick ner mot hamnen och kunde se något rött och blått skymta i vattnet. Han hittade en båtshake och började att försöka fiska upp monarken. Med båtshaken lyckade han baxa hojen bort till slipen så han kunde rulla upp den på kajen igen.  Samtidigt kom några jämnåriga unga män gående längs kajen. De gjorde inte minsta ansats att försöka hjälpa till, istället skrattade dom rått åt den genomblöte Göte som slet med hojen. När dom kom fram till honom sa dom i kör. Du ska ge fan i våra fruntimmer, dom sätter vi på själva. Göte förstod allvaret i deras uttalade men sa inget utan han rullade gåendes hojen ut ur byn. Det var en lång och dryg promenad hem till Grimeton. Många gånger under denna promenad förbannade han Läjsingarna och deras tilltag.

Hojen gick att torka och smörja upp igen så den blev det fart på, men på Läjet satte Göte aldrig sin fot igen.