Tur som blev tur i oturen.

Igår visade termometern 10+ och jag och hustrun bestämde oss för att köra en runda i det vackra novembervädret. Det blev en härlig tur i vackert väder vilket kändes skönt med tanke på strulet.

När vi fått på oss hojkläderna och det var dags att rulla upp hojarna från garaget var Road Kingen kinkig. När jag larmat av och tryckte på startknappen så slog solenoiden ut startdrevet men där var det stopp Strömmen i batteriet var för dålig för att den skulle orka dra runt motorn. Larmet hade käkat upp kraften i batteriet. så kan det gå om man slarvar med att koppla på laddaren när man har en larmad hoj som står ett tag.

Det var bara att plocka fram laddaren och koppla på den och sedan gå in och hämta  nycklarna till Sportstern. Tur att man har en reservhoj annars hade det kanske inte blivit någon tur. Det blev en tur runt Malmö på lite fina småvägar. Vägarna var torra och fina, fria från löv och jordkokor. Det var härligt att få känna lite fartvind och det var roligt att köra Sportster. Man kör den helt klart på ett annat sätt än som man gör när man åker Road King.  På Sportstern blir körningen mer aktiv. Att ha tillgång till två hojar gör att har förmånen till olika upplevelser eller att man väljer hoj efter humör. Jag rullade hem med ett stort leende på läpparna. Det var härligt att äntligen få komma ut en runda.

Väl hemkommen var det dags att starta upp Road Kingen. Jag plockade av laddaren, larmar av, slår på tändningen och trycker på startknappen. Twin cam motorn hostar igång och beter sig som sitt vanliga jag. Jag kopplar och lägger i växel. Jag hör hur det smäller till och funderar inte direkt på det. Växellådorna på Harley är klonkiga innan oljan i växellådan blivit varm. Jag släpper försiktigt ut kopplingen för att köra upp ur garaget. Inget händer. Kopplingen känns helt normal men det finns inget dragläge och när den väl är ute finns det inget som driver. Jag kopplar och lägger hojen i friläge och undersöker kopplingsvajern. Jag tittar på växelpedalen och växelföraren men kan inte se några fel. Kopplar och lägger den i växel igen men utan resultat. Hjärnan går på högvarv och jag försöker febrilt att komma på vad som hänt. Jag slår av motorn och kliver av och går bakom hojen och mina onda aningar besannas. På garagegolvet under hojen ligger drivbälten. Remmen har gått rakt av. Jag visste att det suttit en sten i den men den stenen plockade jag bortför tre år sedan.

Nu orkade inte remmen längre utan den hade gått rakt av på de ställe där stenen suttit. Remmen i sig är inte vansinnigt dyr att byta den är däremot ett ganska stort jobb. Att byta drivrem på en Road King innebär att man måste riva ner hela transen för att kunna demontera kopplingskorgen och innertranskåpan för att frilägga främre bälthjulet. Nu har man fått vinterpyssel. Det blir till att kontakta kamrat Micke på LMD i Vollsjö för konsultation.

En sak är klart det blir inget Road King åka för än till våren. Men jag behöver inte hänga läpp jag har ju Sportstern och skulle behovet att köra Big-Twin bli för stort så kan jag ju alltid be frun om lov att ta en tur på hennes Softtail Springer. I vilket fall som helst var det kanske tur i oturen att Road Kingen inte startade hade den gjort det hade jag antagligen fått åka bärgningsbil istället för motorcykel största delen av rundan.

Ha en trevlig måndag. Nu har vi en helt ny ograverad vecka framför oss.