Jag kör hoj alltså är jag

Jag har ibland funderat över vad det är som gör att jag gillar att vara hojåkare. Många beskriver frihetskänslan som en av de viktigaste anledningarna till att man kör hoj. Jag kan hålla med om det till viss del. För egen del så upplever jag motorcykelåkning mer som meditativ. Man kan komma hem en eftermiddag från jobbet, trött och slutkörd. Då tar jag på skinnkläderna och rullar ut hojen ur garaget och kör en Runda. Sedan mår man man bra och känner att batterierna är laddade på nytt.

Att jag upplever hojåkning som meditativ tror jag beror på att man hela tiden måste vara fokuserad på vad man gör. Det är du motorcykeln och vägen, allt annat blir i ögonblicket oväsentligt. Till skillnad från bilåkning kräver motorcykelkörning att du är aktiv på ett helt annat sätt. Det tydliga fokus du måste ha på körningen gör att problem och dåliga tankar förvandlas till vardagliga trivialiteter. Precis som jag skrivit i programförklaringen till denna bloggen. Man tänker så bra när man kör motorcykel. Många gånger har jag kommit på lösningar på problem när jag kört hoj. Fokusen på körningen gör att man tänker klarare. Det är här och nu och inga ytterligare faktorer som stör.

Sedan finns det givetvis tusen andra anledningar att gilla hojåkning. Fartupplevelsen, dofter och synintryck är några. Jag brukar ibland säga att det bästa är att man kommer till platser man annars aldrig hade besökt. Man få se och uppleva saker man annars aldrig hade sett. Man får träffa människor man annars aldrig mött. Kort sagt hojåkning berikar ens liv på många sätt. Sedan är det nog så att upplevelsen av hojåkning är personlig och det är inte alls säkert att du tycker precis som jag. Dessbättre är det så att när det gäller upplevelser så är det ju du och ingen annan som bestämmer hur du känner och tycker. Oavsett så är hojåkning härligt.

Gasa lugnt