Var hojåkarna tuffare förr?

Man vill ju gärna se sig som lite rebellisk tuffing när man gränslar Harleyn och trycker på startknappen. Hur tuff är man i jämförelse med dom som åkte hoj förr är en fråga man kanske borde ställa sig.

Ibland när man träffar på gamla gubbar som har ett förflutet i hojsvängen får man ibland höra de mest häpnadsväckande historier. Hur man åkte på sin gamla AJS 14 mil i -23grader för att hälsa på sin flickvän i Karlskrona eller liknande. Alla de där historierna brukar man ju ta med en nypa salt men det finns antagligen ett uns av sanning även om historierna ibland förbättrats något.

Visst var hojåkarna tuffare. Vem skulle idag frivilligt kör i gupp och hoppa med en 250kg tung stelbens Harley. På 50 talet fanns det däremot folk som vågade.

Viktigt att ha lätt sits och resa sig något när hojen tar mark annars tar antagligen både ryggrad och njurar rejält med stryk. Att behöva stanna vid nästa buske för att kissa blod är antagligen en mindre angenäm upplevelse

Vem tar idag ut sin Harley i skogen eller i en gammal grushåla för att testa dess terrängegenskaper?

Det krävs rejält med fart för att göra ett så högt hopp med en gammal stelbens panhead

Snö och vinter var inget som hindrade någon hojåkare från att köra en tur  inte ens i skogen

Både Harleys terräng och vinteregenskaper verkar vara underskattade av dagens hojåkare.

Var snön djup fick man lyfta på fötterna. Antagligen för att man inte hade några gortexmembran i stövlarna.

Lite rundbanelek på en frusen stubbåker var något man kunde roa sig med en solig vinterdag. En ovanlig syn idag är det inte så många som sticker ut med Harleyn på en frusen åker för att få sladda lite.

Nu för tiden skall det vara sol och varmt för att de flesta av oss skall våga att ge oss ut på en tur. Nästan ingen idag skulle ge sig ut och köra i vinterväglag så det där med att vara en hårding är nog inte något man är, i alla fall i jämförelse med hur det var förr i tiden

Ha en trevlig Måndag nu har vi en ny ograverad vecka framför oss.