Bordsplaceringen gick ut på att leta upp en bild på sin egen hoj. När alla hittat sin plats och man frågat runt vilken hoj de andra personerna körde gled samtalet snabbt in på annat än just motorcyklar.
Mycket var det som avhandlades under kvällen. Visst talades det en del om olika hojturer som företagits men kvällens huvuddiskussioner handlade om helt annat än motorcyklar. Diskussioner kring livet i allmänhet, relationer och förhållningssätt till andra människor. Stämningen var god och det var högt till tak. Det skämtades om egna tillkortakommanden och brister. Vi diskuterade hur det är att ha vuxna barn och hur det hade varit för dessa barn att försöka göra revolt i en familj med hojåkande föräldrar. Vi diskuterade resor, mat, böcker, film, antikviteter och konst. Ja men då var det väl en samling överklass människor tänker du kanske nu ifall du är lite fördomsfull. Absolut inte det var vanliga människor med vanliga jobb. Fastighetsskötare, en grönsakdistrubutör, sjuksköterskor, en IT-pedagog en systemvetare och en förskollärare.
Dessa vanliga människor har vanliga intressen och kan föra vanliga diskussioner om allt mellan himmel och jord och detta trots att man åker Harley Davidson. Jag tror att det är med Harleynördar som med alla andra hojåkare vi är ett ganska bra tvärsnitt av samhället i stort. Här finns alla sorter och det är just det som är så fantastiskt med att vara hojåkare. Det blir spännande möten och ingången till dessa möten är ett gemensamt intresse. Hojåkning.
Tusen tack till mina goda vänner Suzanne och Albin för ett gott intiativ och en trevlig kväll. Det finns hopp inför den stundande vintern, vi kommer inte att gå under även om älsklingshojen får tillbringa några veckor i garaget. Än finns det mycket att tala om och än finns det mycket att avhandla.
Ha en underbar måndag vi står inför en helt ny helt ograverad vecka. Njut snart är det helg igen ;-)
Ja, visst ska jag erkänna att jag hade skapat mig en bild av en hojkultur som var avsevärt mer fördomsfull än vad den visat sig vara.
SvaraRaderaFramförallt avseende hojvalet, man väljer glidare, sport eller äventyrshoj och efter det generella intryck man fått av nätet, media i stort och rent av bekanta så håller man sig till sitt "fack"...
Naturligtvis är det inte så, och jag är hemskt glad att ha fått bli medlem i denna stora familj :)
Visst finns det stereotyper och visst finns det fördomar även bland hojåkarna. De flesta är ändå alldeles vanliga nyfikna människor. Men visst händer det att man stöter på fördomar även inom hojåkarkollektivet. Raceputtar som blir förvånade när man berömmer deras hoj eller touring nissar som inte tror att det går att åka 50 mil på en dag med en customhoj. Stannar jag till på en mack eller en parkeringsficka och där står en motorcyklist brukar jag växla några ord. En motorcykel oavsett typ eller storlek är nästan alltid ingången till ett spännande möte.
SvaraRadera//Magnus