fredag 8 november 2013

Trehundrade gången gillt och akta dig för vilt

Idag är det trehundrade gången jag gör ett inlägg på min blogg. Jag hade trott att det skulle vara enkelt och att jag lätt skulle kunna hitta på något lämpligt att skriva om.

Istället fick jag sent i förrgår kväll ett meddelande som strödde smolk i glädjebägaren. En god vän och hojkamrat från USA hade råkat ut för en olycka. Det känns alltid hemsk när man får höra att en god vän varit inblandad i en motorcykelolycka. Ännu hemskare är det när olyckan varit näst intill omöjligt att förutse. När Ed som han heter kommer körande på väg till jobb, utanför stan där han bor springer plötsligt en björn ut framför motorcykeln och kraschen är ett faktum. Ed ligger på intensivvårdsklinik med skallfraktur och fler benbrott, läget är kritiskt. Jag har som ni säkert förstår svårt att släppa tanken både på honom och hans fru. 
Även här händer en och annan viltolycka med björnar men dessbättre är de ovanliga

Det känns svårt att inte kunna vara till annat stöd än att bara försöka hålla tummarna och skicka goda tankar. Det otäcka med viltolyckor är att det är så svårt att vara förberedd. Det är nästan omöjligt att hela tiden åka med handlingsberedskap och att jämt vara förberedd på att ett djur kanske hoppar upp på vägen. Viltolyckorna ökar särskilt i de län vi har en växande vildsvinsstam. Det är inte för inte som man kallar ett betonghinder för sugga eller betonggris. Att krocka med ett vildsvin kan antagligen jämföras med att köra in i en sten. Att krocka med en björn är antagligen ännu värre. Nu har väl kanske de flesta av oss stallat in hojen för vintern men är ni fortfarande ute och tar en tur ibland så ta det försiktigt. 



Var extra försiktig i gryning och skymning. Det är framför allt då djuren är i rörelse. Ed är en rutinerad hojåkare med många mil i sadeln så olyckan berodde inte på bristande rutin, slarv eller dåligt omdöme. Visst kan rutin och riskmedvetenhet förbättra möjligheterna men den ger oss ingen 100%:ig garanti mot att undvika en viltolycka. Ett djur plötsligt springer ut framför motorcykeln ger inga större möjligheter att vare sig bromsa eller veja. Skicka en tanke till Ed och hans fru Mary de kan behöva alla positiv energi de kan få i sin svåra stund.

Ha en trevlig fredag vi hörs i morgon

4 kommentarer:

  1. Håller tummar och tår för din kompis! :-(

    SvaraRadera
  2. I morse fick jag reda på att han inte klarade sig. Min vän Ed har lämnat oss. Mina tankar går till hans fru Mary i hennes svåra stund.

    <_________________>
    R.I.P

    SvaraRadera
  3. Det är så tragiskt då det händer. En lärare jag hade i gymnasiet gick bort efter att ha krockat med en älg och det är bara att konstatera att man är oskyddad på hojen. Det är som du säger att hur riskmedveten man än är så finns alltid en gnutta av det oförutsedda. Varje meter och varje mil.

    SvaraRadera
  4. ....tack för detta inlägg.....ett mycke bra sådant,
    speciellt då min Broder Ed slutade sina dagar
    efter en krock med en svartbjörn, på den väg han färdats
    varje arbetsdag under mer än 30år.......
    men, man får glädjas åt alla fina stunder och minnen man har,
    ....mest hemskt för fru, 2 döttrar och en dotterdotter....
    <________________>
    R.I.P.

    //albin

    SvaraRadera