Det är så orättvist

Som jag skrev i en kommentar till gårdagens blogg klarade sig inte min vän Ed utan somnade in till den eviga vilan på sjukhuset med sin fru Mary vid sin sida.

Det känns orättvist och meningslöst. Ed hade åkt samma väg till jobbet i massor med år och plötsligt får denna björn för sig att den skall hoppa upp på vägen rakt framför hans motorcykel. En händelse som inte direkt får mig att värna djuren i skogen. Det känns inte som vare sig ett rättvist eller värdigt sätt att sluta sina dagar. Det lämnar mig med ett stort tomrum.

Ed aka Herper

Jag är tacksam för den kontakt vi haft och de tillfälle vi haft att umgås öga mot öga. Att under ett par års tid bygga upp en relation via internet gör att man kommer närmre än vad man verkligen tror är möjligt. När man sedan träffas öga mot öga är det som att möta en god gammal vän. Jag minns med glädje hur vi första gången möttes i verkliga livet. Ed och Mary var på semester i Sverige. Vi hade stämt möte vid Malmöhus slott. Jag klev ur bilen och såg ur Ed stod och fotograferade något i vallgraven. Ed hade förutom motorcykelintresset ett stort intresse för djur och natur. Hans specialitet var grodor och kräldjur men han hade ett stort kunnande kring naturen i allmänhet. Därför känns det extra tungt att det var just "naturen" som skulle bli hans fall. Ed var en godhjärtad och trevlig man med ett stort hjärta. En man med många historier och skrönor att berätta en man som delade med sig av sin glädje och som gärna roade sin omgivning.

Jag minns hur vi tillsammans med Hans fru Mary och mina goda vänner Albin och Suzanne gick på stadsvandring och tittade på Malmös medeltidsbebyggelse och hur vi sedan avslutade rundan med middag hemma hos oss. En trevlig kväll med många skratt trevliga historier och spännande berättelser. Det är den bilden av Ed jag kommer att bära med mig och det är så jag vill minnas honom. En god vän har lämnat oss.

Vila i frid min vän och hoppas du finner ro i hojåkarnas himmel. Ride in the wind Brother Ed. Du kommer alltid att finnas med mig på mina hojturer i framtiden. Mina tankar går till hans familj och jag hoppas att de kan finna ro och tröst i denna svåra stund.

R.I.P Brother Ed. <_______________> Gone but not forgotten.