Nostalgin lurar minnet

Jag gillar att höra historier av folk som åkte hoj förr och lyssnar gärna när tillfälle ges. Jag kan när det gäller mycket vara en så kallad "retronörd" men allt var ändå inte bättre förr.

När man som jag passerat översta steget på ålderstrappan och det har börjat bli nedförsbacke är det lätt att glorifiera det gamla. Tänker man tillbaka på vädret när man var liten var det alltid badväder på sommaren och rejält med snö på vintern. Tittar man på väderstatistik visar det sig att minnet spelar oss spratt. Vi kommer ihåg det som var roligt och det vi tycker om. Likan dant är det med hojåkning. För ett tiotal år sedan hade en gammal kompis och före detta hojkamrat till brorsan bestämt sig för att bli återfallsknutte. Boris ville inte vara som alla andra och ha en Japansk motorcykel som min bror och de andra gamla knuttepolarna som fortfarande åkte. Boris skulle givet vis ha en lika dan hoj som han hade när han åkte på 60 talet. Via en annons i MC-Nytt fick han fatt på en man i Göteborg som hade en nyrenoverad BSA Thunderbolt av 1968 års modell.

BSA Thunderbolt 1968

Priset var kanske lite högt tyckte Boris men han var ändå såpass intresserad att han skulle åka och titta. Var den i så fint skick som gubben påstod kunde det tänkas att det skulle bli affär. Boris och min bor satte sig i hans Volvo och for upp till Göteborg och ut på Hissingen där Thunderbolten fans. För Boris del var det kärlek vid första ögonkastet. Den såg precis ut som hans gamla BSA med den skillnaden att denna såg ut att vara i nyskick. Det enda som avslöjade att hojen var körd var lite missfärgningar på grenrören. I övrigt var den lika fin om inte finare än en ny.

Jag kan förstå vurmen i mina ögon är det också en snygg hoj

Det blev affär och glad i hågen trängde Boris in sig i sitt gamla skinnställ. och kickade igång sin nyinköpta BSA. Han trassalde sig igenom stan med brorsan i Volvon som följebil. När de tagit sig igenom stan och kommit ut på E6 i södergående riktning var det äntligen dags att vrida lite på gasrullen och få känna lite vad BSA:n gick för. Vid Sandsjöbacka Blinkade Boris och körde in på Shellmacken.
- Fan du måste provköra den. Den vibrerar så in i helvete det måste vara något som är fel. Tillsammans tittade dom igenom hojen. Brorsan har haft flera engelska hojar så helt oerfaren på det området var han inte. Dom ryckte och slet för att hitta galppande lager eller lösa delar men allt verkade vara OK, Du får provköra sa Boris till Brorsan. Boris och brorsan bytte plats.

Bra följebil om man åker engelskt

Vid Åskloster åkte brorsan av E6;an och svängde in på en parkeringsficka. När Boris klev ur bilen berättade brorsan för honom hur det stod till med hojen.
- Du kan vara helt lugn det är absolut inget fel på den här BSA:n. Du har bara glömt bort hur det var att köra en sån. Dom går fan inte bättre än såhär. Ett halvår senare köpte Boris en Honda han också. Jag vill minnas att han behöll sin BSA men jag tror inte den rullar så många mil var säsong.

Allt var inte bättre förr, inte ens torsdagarna i alla fall för de som inte gillade ärtor och fläsk.