Konsten att njuta av åkningen

Vissa dagar känns bättre än andra. På en del turer blir upplevelsen större och intensivare än vanligt. Någon påstår att denna känsla inte går att förklara jag skall ändå drista mig till att göra ett försök.

Det är sällan jag inte gillar att köra motorcykel. Undantag är väl möjligen långa turer i ösregn eller hojturer där man frusit om händerna så att man tror att fingrarna skall fall av.

Dessbättre är det ganska glest mellan dessa gånger. I de flesta fall fall upplever jag hojåkningen njutbar. Sedan finns det då dagar där turen blir bättre och upplevelsen större än andra dagar. Det handlar sällan egentligen om vilken väg man kör eller vilka platser man passerar. Det handlar heller inte om fart och adrenalinkickar.

Det är något annat, något större nästan en andlig upplevelse. Det är dom där turerna när man bara åker utan något egentligt mål. De turer då man verkligen känner att man blir ett med motorcykeln. Man kommer in i ett nästan meditativt stadie där man glömmer tid och rum och man smälter samman med hojen och vägen.

Allt fokus ligger på vägen och körningen. Alla andra tankar är som bortblåsta. Åkningen blir harmonisk och man upplever att vardagsbekymmerna blir som bortblåsta. Man samlar ny kraft och efter turen känner man att man har ny ork att ta tag i vardagslivet.

Ha en trevlig söndag och skall du ut och åka så glöm inte bort att njuta, hojåkning kan vara helt fantastiskt.